The Reign of David

Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken.

Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel.

Och då Gud skyddade leviterna som buro HERRENS förbundsark, offrade man sju tjurar och sju vädurar.

Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som anförde sångarna, när de buro. Och därjämte bar David en linne-efod.

Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och lät psaltare och harpor ljuda.

När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.

Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

»Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.