Bibelverser om Afflictions and Adversities

så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.

Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.