Bibelverser om Afflictions and Adversities: Despondency in

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?