Bibelverser om Afflictions and Adversities

När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.