Letters to the Churches

kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda,

förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud,

de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana.

Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svaga kvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahanda begärelser,

kvinnor som alltjämt hålla på med att lära, men aldrig kunna komma till kunskap om sanningen.

Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa män emot sanningen; de äro människor som äro fördärvade i sitt sinne och icke hålla provet i fråga om tron.

Men de skola icke tillstädjas att gå längre, ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med de männens.

Du åter har blivit min efterföljare i lära, i vandel, i strävanden, i tro, i tålamod, i kärlek, i ståndaktighet,

under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jag fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig.

Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse.

Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade.

Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det,

och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus.

All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,

så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk.

Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike:

Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.

Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,

en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.

Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag skall bryta upp.

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.

Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den dagen»[1], och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

Låt dig angeläget vara att snart komma till mig.

Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien.