Bibelverser om God

Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?