Bibelverser om God

Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?

Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.