Job

I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.

När så en omgång av gästabudsdagar var till ända, sände Job efter dem för att helga dem; bittida om morgonen offrade han då ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte »Kanhända hava mina barn syndat och i sina hjärtan talat förgripligt om Gud». Så gjorde Job för var gång.

Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda.»

Åklagaren svarade HERREN och sade: »Är det då för intet som Job fruktar Gud?

Kom en budbärare till Job och sade: »Oxarna gingo för plogen, och åsninnorna betade därbredvid;

Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad

Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot Gud. [1] Se Änglar i Ordförkl. [1] Se Djävul i Ordförkl.

Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu håller han fast vid sin ostrafflighet. Så har du då uppeggat mig mot honom till att utan sak fördärva honom.»

Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte och slog Job med svåra bulnader, ifrån fotbladet ända till hjässan.

Man han svarade henne: »Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?» Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.

Men tre vänner till Job fingo höra om alla de olyckor som hade träffat honom, och de kommo så, var och en från sin ort; Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig åstad för att ömka honom och trösta honom.

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

Job tog till orda och sade:

Då tog Job till orda och sade:

Därefter tog Job till orda och sade:

Därefter tog Job till orda och sade:

Därefter tog Job till orda och sade:

Därefter tog Job till orda och sade:

Därefter tog Job till orda och sade:

Därefter tog Job till orda och sade:

Därefter tog Job till orda och sade:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.