Job

Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job

Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»

Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.

Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade: 2; Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?

Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.

Job svarade HERREN och sade:

Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.

Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten min tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, av nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.»

Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog nådigt emot Jobs bön.

Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.

Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.

Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.

Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.

Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.