Bibelverser om God

Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.

Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.

När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,

när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,

Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.