Bibelverser om Night

Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?

Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

En vallfartssång. Upp, välsignen HERREN, alla I HERRENS tjänare, I som stån om natten i HERRENS hus.

Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke.

Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»