Bibelverser om Wife

Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. [1] Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.

men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.

Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man.

Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.

Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.

Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en befallning.

Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man

(om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.

Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke förskjuta henne.

Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke förskjuta mannen.

Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. --