Bibelverser om Oath

Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.

Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»

Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.

Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,

att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.

Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»

Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,

och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.

Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.

Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.'

I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan?

Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.

Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.

Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.

Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.

vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.

Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.

Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.

Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.

Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.

Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»

Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?