Bibelverser om Man

Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud.

Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem namnet människa[1], när de blevo skapade.

Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.

Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»

Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?

Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?

Huru skulle då en människa kunna hava rätt mot Gud eller en av kvinna född kunna befinnas ren?

Se, ej ens månen skiner nog klart, ej ens stjärnorna äro rena i hans ögon;

huru mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken!

Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.