Bibelverser om Afflictions

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.

Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.

Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.