Bibelverser om Vows

Men sedan hon hade avvant[2] honom, tog hon honom med sig ditupp, jämte tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel; så förde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var ännu helt ung.

När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.

Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.

Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

Ty människors vrede varder dig till pris; du har vrede till övers att omgjorda dit med.

Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.