Bibelverser om The Tribe Of Simeon

Och den andra lotten föll ut för Simeon, för Simeons barns stam, efter deras släkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel.

De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,

Hasar-Sual, Bala, Esem,

Eltolad, Betul, Horma,

Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,

Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton städer med deras byar;

Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra städer med deras byar;

därtill alla de byar som lågo runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter.

Då sade Juda till sin broder Simeon: »Drag upp med mig in i min arvslott, och låt oss strida mot kananéerna, så skall jag sedan tåga med dig in i din arvslott.» Så tågade då Simeon med honom.

Men Juda tågade åstad med sin broder Simeon, och de slogo de kananéer som bodde i Sefat; och de gåvo staden till spillo; så fick den namnet Horma[1].

Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,

i Bilha, i Esem och i Tolad,

i Betuel, i Horma och i Siklag,

i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa voro deras städer, till dess att David blev konung.

Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem städer;

därtill alla deras byar, som lågo runt omkring dessa städer, ända till Baal. Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt särskilda släktregister.

Och de drogo fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap.

Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och där var stilla och lugnt, ty de som förut bodde där voro hamiter.

Men dessa som här hava blivit upptecknade vid namn kommo i Hiskias, Juda konungs, tid och förstörde deras tält och slogo de meiniter som funnos där och gåvo dem till spillo, så att de nu icke mer äro till, och bosatte sig i deras land; ty där fanns bete för deras boskap.

Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis söner, stodo i spetsen för dem.

Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte de sig där och bo där ännu i dag. [1] Hebr beóseb.

av Simeons barn tappra krigsmän, sju tusen ett hundra;

Och Israels stamhövdingar voro dessa: furste för rubeniterna var Elieser, Sikris son; för simeoniterna Sefatja, Maakas son;

Och han församlade hela Juda och Benjamin, så ock de främlingar ifrån Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty många från Israel hade gått över till honom, när de sågo att HERREN, hans Gud, var med honom.

Och i Manasses, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen.