Bibelverser om Death

En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.

En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.

När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.

Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

Den vise har ögon i sitt huvud, men dåren vandrar i mörker. Dock märkte jag att det går den ene som den andre.

Då sade jag i mitt hjärta: »Såsom det går dåren, så skall det ock gå mig; vad gagn har då därav att jag är förmer i vishet?» Och jag sade i mitt hjärta att också detta var fåfänglighet.

Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som dårens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara förgätet. Och måste icke den vise dö såväl som dåren?

Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som händer under solen, eftersom allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Ja, jag blev led vid all den möda som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag åt någon annan som skall komma efter mig måste lämna vad jag har gjort.

Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.

Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.