Bibelverser om Death

De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.

Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.

Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.

Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.

Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.

Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.

För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.