The Reign of David

När han då drog till Siklag, gingo dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai, huvudmän för de ätter som tillhörde Manasse.

Dessa bistodo David mot strövskaran, ty de voro allasammans tappra stridsmän och blevo hövitsmän i hären.

Dag efter dag kommo nämligen allt flera till David för att bistå honom, så att hans läger blev övermåttan stort.

Detta är de tal som angiva summorna av det väpnade krigsfolk som kom till David i Hebron, för att efter HERRENS befallning flytta Sauls konungamakt över på honom:

Juda barn, som buro sköld och spjut, sex tusen åtta hundra, väpnade till strid;

av Simeons barn tappra krigsmän, sju tusen ett hundra;

av Levi barn fyra tusen sex hundra;

därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom tre tusen sju hundra;

så ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå hövitsmän;

av Benjamins barn, Sauls stamfränder, tre tusen (ty ännu vid den tiden höllo de flesta av dem troget med Sauls hus);

av Efraims barn tjugu tusen åtta hundra, tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer;

av ena hälften av Manasse stam aderton tusen namngivna män, som kommo för att göra David till konung;

av Isaskars barn kommo män som väl förstodo tidstecknen och insågo vad Israel borde göra, två hundra huvudmän, därtill alla deras stamfränder under deras befäl;

av Sebulon stridbara män, rustade till krig med alla slags vapen, femtio tusen, som samlades endräktigt;

av Naftali ett tusen hövitsmän, och med dem trettiosju tusen, väpnade med sköld och spjut;

av daniterna krigsrustade män, tjuguåtta tusen sex hundra;

av Aser stridbara män, rustade till krig, fyrtio tusen;

och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, väpnade med alla slags vapen som brukas vid krigföring.

Alla dessa krigsmän, ordnade till strid, kommo i sina hjärtans hängivenhet till Hebron för att göra David till konung över hela Israel. Också hela det övriga Israel var enigt i att göra David till konung.

Och de voro där hos David i tre dagar och åto och drucko, ty deras bröder hade försett dem med livsmedel.

De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, tillförde dem ock på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i myckenhet till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, fäkreatur och småboskap; ty glädje rådde i Israel.

Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna.

Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss;

och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.»

Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket.