Letters to the Churches

Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt,

och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ära,

icke i begärelses lusta såsom hedningarna -- vilka icke känna Gud --

och att ingen i sitt förhållande till sin broder kränker honom eller gör honom något förfång, ty Herren är en hämnare över allt detta, såsom vi redan förut hava sagt och betygat för eder.

Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse.

Den som icke vill veta av detta, han förkastar alltså icke en människa, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.

Om broderlig kärlek är det icke behövligt att skriva till eder, ty I haven själva fått lära av Gud att älska varandra;

så handlen I ju ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmana eder, käre bröder, att allt mer förkovra eder häri

och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad eder åligger och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjudit eder,

så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och icke behöven anlita någons hjälp.

Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp.

Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom.

Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade.

Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå;

sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.

Så trösten nu varandra med dessa ord.

Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder.

Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten.

Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.

Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv;

I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till;

låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.

De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten;

men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm.

Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus,