Bibelverser om The Rich

Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

För sångmästaren; en sång av David,

när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.