Bibelverser om Murmuring

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas