Bibelverser om Murmuring

Vid Horeb förtörnaden I HERREN, och HERREN vredgades på eder, så att han ville förgöra eder.

I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava förtörnaden I ock HERREN.

Men det gick David hårt till sinne att HERREN så hade brutit ned Ussa[1]; och han kallade det ställe Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.

Men själv gick han ut i öknen en dagsresa. Där satte han sig under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »Det är nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag är icke förmer än mina fäder.»

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

Job tog till orda och sade:

Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,