Bibelverser om Malice

Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.

Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.

Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.

Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?