Bibelverser om Lasciviousness

Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup.

Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,

äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.

Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»

När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar

och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.

Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.

De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen.