Solomon & The Temple

Då tog konungen till orda och sade: »Given henne det levande barnet; döden det icke. Hon är dess moder.»

När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hade fällt, häpnade de över konungen, ty de sågo att Guds vishet var i honom till att skipa rätt.

Konung Salomo var nu konung över hela Israel.

Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst;

Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;

Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster;

Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän[1];

Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.

Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.

Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;

Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;

Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;

Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --;

Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;

Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;

Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;

Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;

Baana, Husais son, i Aser och Alot;

Josafat, Paruas son, i Isaskar;

Simei, Elas son, i Benjamin;

Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.

Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.

Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han levde.

Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,

tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.