Bibelverser om Water

Men under det att en av dem höll på att fälla en stock, föll yxjärnet i vattnet. Då gav han upp ett rop och sade: »Ack, min herre, yxan var ju lånad.»

Gudsmannen frågade: »Var föll den i?» Och han visade honom stället. Då högg han av ett stycke trä och kastade det i där och fick så järnet att flyta upp.

Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars krönika.

rådförde han sig med sina förnämsta män och sina hjältar om att täppa för vattnet i de källor som lågo utom staden; och de hjälpte honom härmed.

Och jag drog vidare till Källporten och till Konungsdammen, men där var det icke möjligt för djuret att komma fram med mig.

»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.

Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.

»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;

ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.

Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.