Bibelverser om The Jews

De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo de vapnet.

Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sin länd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunblåsare.

Jag hade nämligen sagt till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Arbetet är stort och vidsträckt, och vi äro spridda över muren, långt ifrån varandra.

Där I nu hören basunen ljuda, dit skolen I församla eder till oss; vår Gud skall strida för oss.»

Så gjorde ock vi vårt arbete, under det att hälften av folket stod väpnad med sina spjut från morgonrodnadens uppgång, till dess att stjärnorna kommo fram.

Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tjänare skulle stanna över natten inne i Jerusalem, så att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

han gav sin makt[1] i fångenskap och sin ära i fiendehand.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!

Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.