Bibelverser om Temptation

Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.

Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.

En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,

han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.

Du är lik en vildåsna, fostrad i öknen, en som flåsar i sin brunst, och vars brånad ingen kan stävja; om någon vill till henne, behöver han ej löpa sig trött; när hennes månad kommer, träffar man henne.

Akta din fot, så att den icke tappar skon, och din strupe, så att den ej bliver torr av törst. Men du svarar: »Du mödar dig förgäves. Nej, jag älskar de främmande, och efter dem vill jag följa.»

Och jag satte fram för rekabiternas släkt kannor, fulla med vin, så ock bägare, och sade till dem: »Dricken vin?»