Bibelverser om Sin

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

I som älsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem.

Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.

Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.

Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.

ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;