Bibelverser om Riches

Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.

Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.

Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.

En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.

Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

Ty åt den människa som täckes honom giver han vishet och insikt och glädje; men åt syndaren giver han besväret att samla in och lägga tillhopa, för att det sedan må tillfalla någon som täckes Gud. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.

Den som så älskar penningar bliver icke mätt på penningar, och den som älskar rikedom har ingen vinning därav. Också detta är fåfänglighet.

När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; och till vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få se dem?

Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket att äta; men den rikes överflöd tillstädjer honom icke att sova.

Ett bedrövligt elände som jag har sett under solen är det att hopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada.

Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, så får hans son, om han har fött en son, alls intet därav.

Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig.

Också det är ett bedrövligt elände. Om han måste gå bort alldeles sådan som han kom, vad förmån har han då därav att han så mödar sig -- för vind?

Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker; och mycken grämelse har han, och plåga och förtret.

Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för människan, det är att hon äter och dricker och gör sig goda dagar vid den möda som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta är den del hon får.