Bibelverser om Repentance

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

HERREN har svurit och skall icke ångra sig: »Du är en präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt.»

Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk, och över sina tjänare förbarmar han sig.

Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.

tvån eder då, och renen eder. Skaffen edert onda väsende bort ifrån mina ögon. Hören upp att göra, vad ont är.

Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak.

En kvarleva skall omvända sig[1], en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige.

Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.