Bibelverser om Psalms

Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.

Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.

HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.

För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.

HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,

vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.

Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:

får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,

fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar. HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!

För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;

ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.

När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»

HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.

HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.

Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»