Bibelverser om Psalms

Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.

För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång av Asaf.

Gud är känd i Juda, i Israel är hans namn stort;

i Salem vart hans hydda rest och hans boning på Sion.

Där bröt han sönder bågens ljungeldar, sköld och svärd och vad till kriget hör. Sela.

Full av ljus och härlighet går du fram ifrån segerbytenas berg.

De stormodiga äro avväpnade, de hava slumrat in och sova; alla stridsmännen hava måst låta händerna falla.

För din näpst, du Jakobs Gud, ligga domnade både man och häst.

Du, du är fruktansvärd; vem kan bestå inför dig, när du vredgas?

Från himmelen lät du höra din dom; då förskräcktes jorden och vart stilla,

då när Gud stod upp till dom, till att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.

Ty människors vrede varder dig till pris; du har vrede till övers att omgjorda dit med.

Gören löften och infrien dem åt HERREN, eder Gud; alla de som äro omkring honom bäre fram skänker åt den Fruktansvärde.Ty han stäcker furstarnas övermod; fruktansvärd är han för konungarna på jorden.

En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.