Bibelverser om Doubting

Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Huru kan du säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: »Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är försvunnen för min Gud»?

Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.

Men Sion säger: »HERREN har övergivit mig, Herren har förgätit mig.»

Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig.

Se, belägringsvallarna gå redan så långt fram mot staden, att man kan intaga den och genom svärd, hungersnöd och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du hotade med, det har skett, och du har det nu inför dina ögon.

Och likväl, fastän staden är given i kaldéernas hand, sade du, Herre HERRE, till mig: 'Köp du åkern för penningar, och tag vittnen därpå'!»

Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom.

Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna slogo över båten; men han låg och sov.

Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss; vi förgås.»

Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.

Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en, eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»

Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar

och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»

Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.

Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»

Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»