Bibelverser om Doubting: General references

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.