Bibelverser om Doubting

Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»

HERREN sade till honom: »Gå nu tillbaka igen, och tag vägen till Damaskus' öken, och gå in och smörj Hasael till konung över Aram.

Och Jehu, Nimsis son, skall du smörja till konung över Israel. Och till profet i ditt ställe skall du smörja Elisa, Safats son, från Abel-Mehola.

Och så skall ske: den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda.

Men jag skall låta sju tusen män bliva kvar i Israel, alla de knän som icke hava böjt sig för Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.»

Därefter sade han: »Tag pilarna.» Och när han hade tagit dem, sade han till Israels konung: »Slå på jorden.» Då slog han tre gånger och sedan höll han upp.

Då blev gudsmannen vred på honom och sade: »Du skulle slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du hava slagit araméerna så, att de hade blivit förgjorda; men nu kommer du att slå araméerna allenast tre gånger.»

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.