Bibelverser om Afflictions and Adversities

men mitt folk, det som är uppkallat efter mitt namn, då ödmjukar sig och beder och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, så vill jag höra det från himmelen och förlåta deras synd och skaffa bot åt deras land.

Så skola nu mina ögon vara öppna och mina öron akta på vad som bedes på denna plats.

Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, för att mitt namn skall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skola vara där alltid.

Om du nu vandrar inför mig, såsom din fader David vandrade, så att du gör allt vad jag har bjudit dig och håller mina stadgar och rätter,

då skall jag upprätthålla din konungatron, såsom jag lovade din fader David, när jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, då en avkomling av dig icke råder över Israel.'

Men om I vänden om och övergiven de stadgar och bud som jag har förelagt eder, och gån bort och tjänen andra gudar och tillbedjen dem,

då skall jag rycka upp dem som så göra ur mitt land, det som jag har givit dem; och detta hus som jag har helgat åt mitt namn skall jag förkasta ifrån mitt ansikte; och jag skall göra det till ett ordspråk och en visa bland alla folk.

Och över detta hus, som har varit så upphöjt, skall då var och en som går därförbi bliva häpen. Och när någon frågar: 'Varför har HERREN gjort så mot detta land och detta hus?',

då skall man svara: 'Därför att de övergåvo HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höllo sig till andra gudar och tillbådo dem och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda komma över dem.'»

och sade: »Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!»

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.