The Life of Jesus

Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.

Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»

Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.

När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»

Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»

Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»

Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt. [1] Se Silverpenning i Ordförklaringarna.

Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus.

Då frågade Pilatus honom: »Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»

Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom.

Pilatus frågade honom då åter och sade: »Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.»

Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.

Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde.

Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp.

Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra.

Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?»

Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta.

Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös.

När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: »Vad skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?»,

så skriade de åter: »Korsfäst honom!»

Men Pilatus frågade dem: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Korsfäst honom!»

Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten.

Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom.

Sedan begynte de hälsa honom: »Hell dig, judarnas konung!»