Bibelverser om Prophecies Respecting Christ

Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;

Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.

Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig[1], därför att du lyssnade till mina ord.»

Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo[3] och folken bliva honom hörsamma.

I ett och samma hus skall det ätas; du skall icke föra något av köttet ut ur huset, och intet ben skolen I sönderslå därpå.

En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall HERREN, din Gud, låta uppstå åt dig; honom skolen I lyssna till.

Det skall bliva alldeles såsom du begärde av HERREN, din Gud, vid Horeb, den dag då I voren där församlade och du sade: »Låt mig icke vidare höra HERRENS, min Guds, röst, och låt mig slippa att längre se denna stora eld, på det att jag icke må dö.»

Och HERREN sade till mig: »De hava rätt i vad de hava talat.

En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

»Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»