Bibelverser om Women

Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde såsom Memukan hade sagt.

Skrivelser blevo sända till alla konungens hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungomål.

Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset.

Och Mordokai gick var dag fram och åter utanför gården till fruhuset, för att få veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne.

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.