Bibelverser om Women: Subtle and deceitful

De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»