Bibelverser om Psalms

Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.

Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.

Vakna upp, min ära[1]; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.

Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. [1] Se Ära i Ordförkl.

För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.

Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.

De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.

Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,

så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.

Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.

Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.

Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.

Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»

För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.