Bibelverser om Hypocrisy

De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.