Bibelverser om Hypocrisy

Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.

Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:

när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.

Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?

Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen

och någon av eder då sade till denne: »Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt» -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?

Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.

Nu torde någon säga: »Du har ju tro?» -- »Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.»

Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.

Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!

Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?

Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,

och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän».

I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.

Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem?

Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.

Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga över sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka den Herre som har köpt dem.

De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras skull skall sanningens väg bliva smädad.

I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan länge är deras dom i annalkande, den dröjer icke, och deras fördärv sover icke.

Det är dessa som få hålla gästabud med eder, där de sitta såsom skamfläckar vid edra kärleksmåltider och oförsynt se sig själva till godo. De äro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av vindarna. De äro träd som stå nakna på senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna.

De äro vilda havsvågor som uppkasta sina egna skändligheters skum. De äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid.