Bibelverser om Hypocrisy

Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

Vad skall jag med edra många slaktoffer? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.

När I kommen för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av eder det, att mina förgårdar trampas ned?

Bären ej vidare fram fåfängliga spisoffer; ångan av dem är en styggelse för mig. Nymånader och sabbater och utlysta fester, ondska i förening med högtidsförsamlingar, sådant kan jag icke lida.

Edra nymånader och högtider hatar min själ; de hava blivit mig en börda, jag orkar ej bära den.

Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod;

Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss, och vem känner oss?»

Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format den: »Han förstår intet»?

Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

Hören detta, I av Jakobs hus, I som ären uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda källa, I som svärjen vid HERRENS namn och prisen Israels Gud -- dock icke i sanning och rättfärdighet,