Bibelverser om God

På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

The sword of him that layeth at him cannot hold: the spear, the dart, nor the habergeon.

He esteemeth iron as straw, and brass as rotten wood.

The arrow cannot make him flee: slingstones are turned with him into stubble.

Darts are counted as stubble: he laugheth at the shaking of a spear.

Sharp stones are under him: he spreadeth sharp pointed things upon the mire.

He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like a pot of ointment.

He maketh a path to shine after him; one would think the deep to be hoary.

Upon earth there is not his like, who is made without fear.

He beholdeth all high things: he is a king over all the children of pride.

Job svarade HERREN och sade:

Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt.

Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.