Hoppa till innehåll

Bibelverser om Depravity of Man

94 verser · 1 aspekt

Viktiga bibelverser

Filtrera efter bok
  1. Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

  2. För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.

  3. Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

  4. Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.

  5. De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.

  6. Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,

  7. Var skall man mer slå eder, då I så fortgån i avfällighet? Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt.

  8. Ifrån fotbladet ända upp till huvudet finnes intet helt, blott sårmärken och blånader och friska sår, icke utkramade eller förbundna eller lenade med olja.

  9. Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket och sätta dig till ett ljus för folkslagen,

  10. för att du må öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.

  11. Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena; jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra eländiga avgudar.

  12. Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.

  13. HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.

  14. Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.

  15. Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, HERRE, du vet det.»

  16. De fromma äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. Alla ligga de på lur efter blod; envar vill fånga den andre i sitt nät.

  17. Till att främja det onda äro deras händer redo: fursten begär gåvor, och domaren står efter vinning; den mäktige kräver öppet vad honom lyster; så bedriva de vrånghet.

  18. Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår, den redligaste värre än en taggig häck. Men när dina siares dag är inne, ja, när hemsökelsen når dig, då skall bestörtning komma ibland dem.

  19. I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.

  20. En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.

  21. Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,

  22. äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.

  23. Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»

  24. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.

  25. Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.