Noah

Och han gav honom namnet Noa[2], i det han sade: »Denne skall trösta[2] oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.»

Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år och födde söner och döttrar.

När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet. [1] Hebr adám [2] De båda orden hava i hebreiskan likhet med varandra.

Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.

Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.

Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.

Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.

Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom. [1] Se Änglar i Ordförkl.

Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.

Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.

Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden.

Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten.

gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa.

I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,

På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem,

De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hade i sig någon livsande.

Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken.

Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

Då talade Gud till Noa och sade:

Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.